Var Solvalla hittade sina flagghissare till årets upplaga av Elitloppet är för mig en gåta. Efter finalen hyllas den franske segraren Jean Michel Bazire genom en traditionell cermoni och prisutdelning. I takt med att den välkända patriotiska nationalsången ekar ut över travarenan börjar flaggan hissas. I absurditet får arenans 20000-tals åskådare se hur den italienska fanan sakta men säkert tuggar sig upp mot toppen.
Den grönvitröda-trikoloren är idag ett begrepp jag gärna vill sprida, till skillnad från all media som än sålänge valt att totalmörka den pinsamma händelsen.
Sunday, 25 May 2008
Tuesday, 22 April 2008
1995
Steg två på taxiförarlegitimationskursen är avklarad. Kursen har hittils innefattat kartläsning, uträkning av tid och avstånd, säkerthet, miljökörning, föraruppförande samt fordonskontroll. Det mesta känns bekant och min stora kärlek till kartor underlättade gårdagens två timmars studerande av Motormännens vägatlas.
Det som känns nytt är miljökörningsdelen, sidorna om etanol och det nya växeltänket var inte tryckta när jag pluggade körkortsteori. Då jag själv brukar växla från 2:an upp till 5:an känns det inte konstigt att läsa om att hoppa över en växel på grund av miljöskäl. På torsdag kommer sista delen av intensivkursen: Stockholms lokalkännedom. Blir spännande att se hur många viktiga gator och platser jag kan pricka på blindkartan.
Igår hann jag med ett besök på Jakobsbergs simhall. Min rygg har under en tid framfört klagovisor och jag har har bestämt mig för att försöka tysta ner gnället. Ryggens beteende är en effekt av att jag dagligen släpar runt på väskor fulla med studielitteratur, fotbollskläder och laptopen. Simhallen i kvarteret var inte direkt något Gustavsvikbad och de skröt nästan med sin största bassäng, på 25meter. I den fyrkantiga badbaljan blev det ganska snabbt köbildningar och en av svårigheterna var att inte alltför ofta köra in handen i samma persons lår eller mage för många gånger.
Under simningen började en kvinna i 60-års åldern föra samtal med mig ett flertal gånger. Jag fann det motvilligt att kommunicera i vattnet och började mer och mer ifrågasätta vad oviljan berodde på. Fysiskt eller psykisk vattenovana ligger högt upp på gissningslistan. Jag tänker iallafall återvända till simhallen snart igen, funderar på om en vattentät Ipod går att införskaffa för att minska risken för samtal under besöken.
I skolan har vi fått en ny gruppuppgift. Den här veckan ska vi välja några brott och brottslingar och söka fram material genom olika arkiv. En rätt rolig uppgift som skiljer sig från det tidigare vi har gjort. Jag ville ha med Fallet Osmo Vallo. 1995 fick Vallos död en stor betydelse i mitt liv. Jag minns dagen när jag av en slump satte på TV:n och drogs in i en färsk dokumentär som handlade om Vallos omdebatterade död. Händelsen berörde mig djupt och jag reagerade starkt på det som visades. Jag kommer tyligt ihåg att hur jag tänkte att något var allvarigt fel. Det handlade inte bara om att två poliser hade klantat till det under ett gripande, det var mycket djupare än så. Ett rättssystem hade brustit, den svikna medborgares död blev för mig en symbol för orättvisan i vårt samhället.
Personligen blev känslorna jag kände efter Vallohändelsen en grundpelare till det som jag under mitt fortsatta liv ständigt återupplever då jag inser att något är fel.
Idag sprang jag in i en Kurt Cobain-tröja, den susade snabbt förbi mig i pendelstationstunneln och försvann åt motsatt håll. Samma år som Vallos revben knäcktes i Karlstad spred sig Cobainepedimin över hela världen.
Jag var också smittad. - Året var 1995.
Det som känns nytt är miljökörningsdelen, sidorna om etanol och det nya växeltänket var inte tryckta när jag pluggade körkortsteori. Då jag själv brukar växla från 2:an upp till 5:an känns det inte konstigt att läsa om att hoppa över en växel på grund av miljöskäl. På torsdag kommer sista delen av intensivkursen: Stockholms lokalkännedom. Blir spännande att se hur många viktiga gator och platser jag kan pricka på blindkartan.
Igår hann jag med ett besök på Jakobsbergs simhall. Min rygg har under en tid framfört klagovisor och jag har har bestämt mig för att försöka tysta ner gnället. Ryggens beteende är en effekt av att jag dagligen släpar runt på väskor fulla med studielitteratur, fotbollskläder och laptopen. Simhallen i kvarteret var inte direkt något Gustavsvikbad och de skröt nästan med sin största bassäng, på 25meter. I den fyrkantiga badbaljan blev det ganska snabbt köbildningar och en av svårigheterna var att inte alltför ofta köra in handen i samma persons lår eller mage för många gånger.
Under simningen började en kvinna i 60-års åldern föra samtal med mig ett flertal gånger. Jag fann det motvilligt att kommunicera i vattnet och började mer och mer ifrågasätta vad oviljan berodde på. Fysiskt eller psykisk vattenovana ligger högt upp på gissningslistan. Jag tänker iallafall återvända till simhallen snart igen, funderar på om en vattentät Ipod går att införskaffa för att minska risken för samtal under besöken.
I skolan har vi fått en ny gruppuppgift. Den här veckan ska vi välja några brott och brottslingar och söka fram material genom olika arkiv. En rätt rolig uppgift som skiljer sig från det tidigare vi har gjort. Jag ville ha med Fallet Osmo Vallo. 1995 fick Vallos död en stor betydelse i mitt liv. Jag minns dagen när jag av en slump satte på TV:n och drogs in i en färsk dokumentär som handlade om Vallos omdebatterade död. Händelsen berörde mig djupt och jag reagerade starkt på det som visades. Jag kommer tyligt ihåg att hur jag tänkte att något var allvarigt fel. Det handlade inte bara om att två poliser hade klantat till det under ett gripande, det var mycket djupare än så. Ett rättssystem hade brustit, den svikna medborgares död blev för mig en symbol för orättvisan i vårt samhället.
Personligen blev känslorna jag kände efter Vallohändelsen en grundpelare till det som jag under mitt fortsatta liv ständigt återupplever då jag inser att något är fel.
Idag sprang jag in i en Kurt Cobain-tröja, den susade snabbt förbi mig i pendelstationstunneln och försvann åt motsatt håll. Samma år som Vallos revben knäcktes i Karlstad spred sig Cobainepedimin över hela världen.
Jag var också smittad. - Året var 1995.
Saturday, 12 April 2008
Tillägnad min vän Zinkendam från Zinkensdamm
Tack för att du introducerade denna vackra låt för mig, tack för din vänskap Zinkendam.
Du jag vet en hemlighet
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Och vill du veta en sak till
När skeppen lägger ut från land
Och du ska långt långt bort nånstans
Ta den alltid i din hand
Ta den alltid med överallt
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet
Vad jag önskar att du får
Allt det där som du vill åt
Jag önskar seglen tar dig med
Till en oupptäckt planet
Ingenting av det här
Ingenting av det där
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet
Följ med fjärilar och fåglar som du ser
Kasta allting som du inte vill ha med
När vägen går isär och floden blir ett hav
Låt din stjärna visa vilken väg du ska
Det bästa som jag vet
(J Thåström)
Du jag vet en hemlighet
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Och vill du veta en sak till
När skeppen lägger ut från land
Och du ska långt långt bort nånstans
Ta den alltid i din hand
Ta den alltid med överallt
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet
Vad jag önskar att du får
Allt det där som du vill åt
Jag önskar seglen tar dig med
Till en oupptäckt planet
Ingenting av det här
Ingenting av det där
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet
Följ med fjärilar och fåglar som du ser
Kasta allting som du inte vill ha med
När vägen går isär och floden blir ett hav
Låt din stjärna visa vilken väg du ska
Det bästa som jag vet
(J Thåström)
Friday, 11 April 2008
5,5:an
Det går runt. Runt runt och runt. En annan beskrivning är att det rullar på snabbt. Ingen vill säga emot detta påstående. Är det lika för alla. Driver vi en kollektiv fartökning i samhället?
Något ytterst fascinerande var att jag och min ena kombo Perdi fick boka tid att träffas nästa vecka. Jag förtydligar nyssnämnda mening för den som är ovan vid kombobegreppet, Perdi och jag bor i samma lägenhet.
Har en del nya bollar i luften och det gör mig glad, inspirerad. Blir hungrig på mer och mer projekt och jag ser några frön som jag tänkte vårda framöver.
Idag hade vi seminarium i skolan, kändes lite som en gymnasieuppgift då vi i grupperna skulle redovisa två journalister. Inte jättegivande och jag blev medveten om hur ofördelade tiden är mellan människor. Wilde sa det som jag redan citerat en gång på denna sida men jag tycker det är värt att nämna igen: "Demokrati betyder helt enkelt att folk klubbar ner folk för folkets skull."
Nu på eftermiddagen har jag hunnit med att kontakta ett gäng föreningar för festarrangemang vid Slussen. Förhoppningsvis är det några som blir intresserade och vill samarbete. Jag hittade ganska direkt tillbaks till den gamla känslan som Eventfixaren, rollen jag hade i London. Det är roligt att pyssla med samarbete, planering, kommunikation och organisering.
Något annat som är kul är att jag ska gå en Taxiförarlegitimationkurs i slutet av april. Jag kommer köra för Taxi Stockholm inom kort om allt går vägen. Värt att notera är att jag kommer få utbildningen gratis genom en kontakt. Har alltid trott att chaufförsrollen skulle passa mig och snart kanske jag kan få det bevisat.
Nu ska jag lägga i en högre växel, 5,5:an kan vi kalla den. Det är nämligen dags att åka till JMK och fixa med festen ikväll. Jag är med i pubmästeriet och delansvarig för salsapartajet på insitutionen ikväll.
I min seminarigrupp fördjupade vi oss i två grymt engagerade figurer, Fredrika Bremer och Axel Danielsson. Den senare blev bara 36 år gammal men jädrar vad han hann med mycket under sina år och jisses vad Bremer fick 1800-talets kvinnor att våga tänka mer än på broderier.
Länge leve engagemanget!
Något ytterst fascinerande var att jag och min ena kombo Perdi fick boka tid att träffas nästa vecka. Jag förtydligar nyssnämnda mening för den som är ovan vid kombobegreppet, Perdi och jag bor i samma lägenhet.
Har en del nya bollar i luften och det gör mig glad, inspirerad. Blir hungrig på mer och mer projekt och jag ser några frön som jag tänkte vårda framöver.
Idag hade vi seminarium i skolan, kändes lite som en gymnasieuppgift då vi i grupperna skulle redovisa två journalister. Inte jättegivande och jag blev medveten om hur ofördelade tiden är mellan människor. Wilde sa det som jag redan citerat en gång på denna sida men jag tycker det är värt att nämna igen: "Demokrati betyder helt enkelt att folk klubbar ner folk för folkets skull."
Nu på eftermiddagen har jag hunnit med att kontakta ett gäng föreningar för festarrangemang vid Slussen. Förhoppningsvis är det några som blir intresserade och vill samarbete. Jag hittade ganska direkt tillbaks till den gamla känslan som Eventfixaren, rollen jag hade i London. Det är roligt att pyssla med samarbete, planering, kommunikation och organisering.
Något annat som är kul är att jag ska gå en Taxiförarlegitimationkurs i slutet av april. Jag kommer köra för Taxi Stockholm inom kort om allt går vägen. Värt att notera är att jag kommer få utbildningen gratis genom en kontakt. Har alltid trott att chaufförsrollen skulle passa mig och snart kanske jag kan få det bevisat.
Nu ska jag lägga i en högre växel, 5,5:an kan vi kalla den. Det är nämligen dags att åka till JMK och fixa med festen ikväll. Jag är med i pubmästeriet och delansvarig för salsapartajet på insitutionen ikväll.
I min seminarigrupp fördjupade vi oss i två grymt engagerade figurer, Fredrika Bremer och Axel Danielsson. Den senare blev bara 36 år gammal men jädrar vad han hann med mycket under sina år och jisses vad Bremer fick 1800-talets kvinnor att våga tänka mer än på broderier.
Länge leve engagemanget!
Thursday, 3 April 2008
Fattig rubrik
Vägskäl. Här står jag raktlång och fri med möjligheten att gå åt vilket håll som helst. På scenen uteblev skyltarna överraskande. Ska försöka harkla fram mina egna rader och resa stolpar och plank tills armarna domnar bort.
Skolttidninges andra nummer för året kom just ut. Där finns min Christerintervju Siktar mot Europa med. Tryck här om du vill se.
Det stör mig att Leverbassängen fick en pinne med sig från vår arena igår. Och nästa vecka ska vårt Vapenförråd plågas genom piskrapp med sorlande eko.. You never walk alone
Skolttidninges andra nummer för året kom just ut. Där finns min Christerintervju Siktar mot Europa med. Tryck här om du vill se.
Det stör mig att Leverbassängen fick en pinne med sig från vår arena igår. Och nästa vecka ska vårt Vapenförråd plågas genom piskrapp med sorlande eko.. You never walk alone
Wednesday, 2 April 2008
Något känns
Jag tänker inte försöka analysera, men något känns.
Vad glad jag är att s o l har kommit. Sol i ögonen, sol i livet.
Det känns - och det känns bra.
Vad glad jag är att s o l har kommit. Sol i ögonen, sol i livet.
Det känns - och det känns bra.
Sunday, 30 March 2008
Halkvarning
All denna hyckleri.
Varför blogga och för vem? Varför denna ständiga offentlighet med patetiska begränsningar. Alla kan säga A men det är inte så förbannat självklart att säga B. Ett glädjande besked kan dock uttalas: Nutidsmänniskan är expert på att känna sig kränkt, vi älskar och avgudar ordet. Jag undrar vad Kalle-Oskar och Kristina skulle säga om begreppets innebörd om de traskade runt bland oss idag. Jag skulle gärna vilja veta.
Jag skriver här men kan ändå inte skriva det innersta. Vad är då meningen? Jag väljer enbart vad som ska lysa upp ur min historia. En glimt här och en där. Ensam sitter jag med helhetsbilden.
Har fått ren och tvär blogghalka och har som följd kanat ner i ett ifrågandesättande dike.
Om jag låter bitter nu blir jag glad. Det var längesen.
I en annan liga finns något utan tak och golv. Tillräckligt vasst att borra genom huden och spetsigt nog att rista in den vackraste bilden av dig i mitt hjärta.
Den ska jag belysa.
Varför blogga och för vem? Varför denna ständiga offentlighet med patetiska begränsningar. Alla kan säga A men det är inte så förbannat självklart att säga B. Ett glädjande besked kan dock uttalas: Nutidsmänniskan är expert på att känna sig kränkt, vi älskar och avgudar ordet. Jag undrar vad Kalle-Oskar och Kristina skulle säga om begreppets innebörd om de traskade runt bland oss idag. Jag skulle gärna vilja veta.
Jag skriver här men kan ändå inte skriva det innersta. Vad är då meningen? Jag väljer enbart vad som ska lysa upp ur min historia. En glimt här och en där. Ensam sitter jag med helhetsbilden.
Har fått ren och tvär blogghalka och har som följd kanat ner i ett ifrågandesättande dike.
Om jag låter bitter nu blir jag glad. Det var längesen.
I en annan liga finns något utan tak och golv. Tillräckligt vasst att borra genom huden och spetsigt nog att rista in den vackraste bilden av dig i mitt hjärta.
Den ska jag belysa.
Subscribe to:
Posts (Atom)
