Back in Sweden

Den grönvitröda-trikoloren

2008-05-25T13:02:00.000-07:00

Var Solvalla hittade sina flagghissare till årets upplaga av Elitloppet är för mig en gåta. Efter finalen hyllas den franske segraren Jean Michel Bazire genom en traditionell cermoni och prisutdelning. I takt med att den välkända patriotiska nationalsången ekar ut över travarenan börjar flaggan hissas. I absurditet får arenans 20000-tals åskådare se hur den italienska fanan sakta men säkert tuggar sig upp mot toppen.

Den grönvitröda-trikoloren är idag ett begrepp jag gärna vill sprida, till skillnad från all media som än sålänge valt att totalmörka den pinsamma händelsen.

1995

2008-04-22T14:30:00.000-07:00

Steg två på taxiförarlegitimationskursen är avklarad. Kursen har hittils innefattat kartläsning, uträkning av tid och avstånd, säkerthet, miljökörning, föraruppförande samt fordonskontroll. Det mesta känns bekant och min stora kärlek till kartor underlättade gårdagens två timmars studerande av Motormännens vägatlas.

Det som känns nytt är miljökörningsdelen, sidorna om etanol och det nya växeltänket var inte tryckta när jag pluggade körkortsteori. Då jag själv brukar växla från 2:an upp till 5:an känns det inte konstigt att läsa om att hoppa över en växel på grund av miljöskäl. På torsdag kommer sista delen av intensivkursen: Stockholms lokalkännedom. Blir spännande att se hur många viktiga gator och platser jag kan pricka på blindkartan.

Igår hann jag med ett besök på Jakobsbergs simhall. Min rygg har under en tid framfört klagovisor och jag har har bestämt mig för att försöka tysta ner gnället. Ryggens beteende är en effekt av att jag dagligen släpar runt på väskor fulla med studielitteratur, fotbollskläder och laptopen. Simhallen i kvarteret var inte direkt något Gustavsvikbad och de skröt nästan med sin största bassäng, på 25meter. I den fyrkantiga badbaljan blev det ganska snabbt köbildningar och en av svårigheterna var att inte alltför ofta köra in handen i samma persons lår eller mage för många gånger.

Under simningen började en kvinna i 60-års åldern föra samtal med mig ett flertal gånger. Jag fann det motvilligt att kommunicera i vattnet och började mer och mer ifrågasätta vad oviljan berodde på. Fysiskt eller psykisk vattenovana ligger högt upp på gissningslistan. Jag tänker iallafall återvända till simhallen snart igen, funderar på om en vattentät Ipod går att införskaffa för att minska risken för samtal under besöken.

I skolan har vi fått en ny gruppuppgift. Den här veckan ska vi välja några brott och brottslingar och söka fram material genom olika arkiv. En rätt rolig uppgift som skiljer sig från det tidigare vi har gjort. Jag ville ha med Fallet Osmo Vallo. 1995 fick Vallos död en stor betydelse i mitt liv. Jag minns dagen när jag av en slump satte på TV:n och drogs in i en färsk dokumentär som handlade om Vallos omdebatterade död. Händelsen berörde mig djupt och jag reagerade starkt på det som visades. Jag kommer tyligt ihåg att hur jag tänkte att något var allvarigt fel. Det handlade inte bara om att två poliser hade klantat till det under ett gripande, det var mycket djupare än så. Ett rättssystem hade brustit, den svikna medborgares död blev för mig en symbol för orättvisan i vårt samhället.

Personligen blev känslorna jag kände efter Vallohändelsen en grundpelare till det som jag under mitt fortsatta liv ständigt återupplever då jag inser att något är fel.

Idag sprang jag in i en Kurt Cobain-tröja, den susade snabbt förbi mig i pendelstationstunneln och försvann åt motsatt håll. Samma år som Vallos revben knäcktes i Karlstad spred sig Cobainepedimin över hela världen.

Jag var också smittad. - Året var 1995.

Tillägnad min vän Zinkendam från Zinkensdamm

2008-04-12T13:25:00.001-07:00

Tack för att du introducerade denna vackra låt för mig, tack för din vänskap Zinkendam.

Du jag vet en hemlighet
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Och vill du veta en sak till
När skeppen lägger ut från land
Och du ska långt långt bort nånstans
Ta den alltid i din hand
Ta den alltid med överallt
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet

Vad jag önskar att du får
Allt det där som du vill åt
Jag önskar seglen tar dig med
Till en oupptäckt planet
Ingenting av det här
Ingenting av det där
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet

Följ med fjärilar och fåglar som du ser
Kasta allting som du inte vill ha med
När vägen går isär och floden blir ett hav
Låt din stjärna visa vilken väg du ska
Det bästa som jag vet
(J Thåström)

5,5:an

2008-04-11T06:14:00.000-07:00

Det går runt. Runt runt och runt. En annan beskrivning är att det rullar på snabbt. Ingen vill säga emot detta påstående. Är det lika för alla. Driver vi en kollektiv fartökning i samhället?

Något ytterst fascinerande var att jag och min ena kombo Perdi fick boka tid att träffas nästa vecka. Jag förtydligar nyssnämnda mening för den som är ovan vid kombobegreppet, Perdi och jag bor i samma lägenhet.

Har en del nya bollar i luften och det gör mig glad, inspirerad. Blir hungrig på mer och mer projekt och jag ser några frön som jag tänkte vårda framöver.

Idag hade vi seminarium i skolan, kändes lite som en gymnasieuppgift då vi i grupperna skulle redovisa två journalister. Inte jättegivande och jag blev medveten om hur ofördelade tiden är mellan människor. Wilde sa det som jag redan citerat en gång på denna sida men jag tycker det är värt att nämna igen: "Demokrati betyder helt enkelt att folk klubbar ner folk för folkets skull."

Nu på eftermiddagen har jag hunnit med att kontakta ett gäng föreningar för festarrangemang vid Slussen. Förhoppningsvis är det några som blir intresserade och vill samarbete. Jag hittade ganska direkt tillbaks till den gamla känslan som Eventfixaren, rollen jag hade i London. Det är roligt att pyssla med samarbete, planering, kommunikation och organisering.

Något annat som är kul är att jag ska gå en Taxiförarlegitimationkurs i slutet av april. Jag kommer köra för Taxi Stockholm inom kort om allt går vägen. Värt att notera är att jag kommer få utbildningen gratis genom en kontakt. Har alltid trott att chaufförsrollen skulle passa mig och snart kanske jag kan få det bevisat.

Nu ska jag lägga i en högre växel, 5,5:an kan vi kalla den. Det är nämligen dags att åka till JMK och fixa med festen ikväll. Jag är med i pubmästeriet och delansvarig för salsapartajet på insitutionen ikväll.

I min seminarigrupp fördjupade vi oss i två grymt engagerade figurer, Fredrika Bremer och Axel Danielsson. Den senare blev bara 36 år gammal men jädrar vad han hann med mycket under sina år och jisses vad Bremer fick 1800-talets kvinnor att våga tänka mer än på broderier.

Länge leve engagemanget!

Fattig rubrik

2008-04-03T06:44:00.000-07:00

Vägskäl. Här står jag raktlång och fri med möjligheten att gå åt vilket håll som helst. På scenen uteblev skyltarna överraskande. Ska försöka harkla fram mina egna rader och resa stolpar och plank tills armarna domnar bort.

Skolttidninges andra nummer för året kom just ut. Där finns min Christerintervju Siktar mot Europa med. Tryck här om du vill se.

Det stör mig att Leverbassängen fick en pinne med sig från vår arena igår. Och nästa vecka ska vårt Vapenförråd plågas genom piskrapp med sorlande eko.. You never walk alone

Något känns

2008-04-02T04:09:00.000-07:00

Jag tänker inte försöka analysera, men något känns.

Vad glad jag är att s o l har kommit. Sol i ögonen, sol i livet.

Det känns - och det känns bra.

Halkvarning

2008-03-30T07:32:00.000-07:00

All denna hyckleri.

Varför blogga och för vem? Varför denna ständiga offentlighet med patetiska begränsningar. Alla kan säga A men det är inte så förbannat självklart att säga B. Ett glädjande besked kan dock uttalas: Nutidsmänniskan är expert på att känna sig kränkt, vi älskar och avgudar ordet. Jag undrar vad Kalle-Oskar och Kristina skulle säga om begreppets innebörd om de traskade runt bland oss idag. Jag skulle gärna vilja veta.

Jag skriver här men kan ändå inte skriva det innersta. Vad är då meningen? Jag väljer enbart vad som ska lysa upp ur min historia. En glimt här och en där. Ensam sitter jag med helhetsbilden.

Har fått ren och tvär blogghalka och har som följd kanat ner i ett ifrågandesättande dike.

Om jag låter bitter nu blir jag glad. Det var längesen.

I en annan liga finns något utan tak och golv. Tillräckligt vasst att borra genom huden och spetsigt nog att rista in den vackraste bilden av dig i mitt hjärta.

Den ska jag belysa.

Bloggic Service

2008-03-12T14:55:00.000-07:00

Känner mig skönt uttröttad efter dagens fotbollsträning. Det var extra uppskattat att ta ut sig ordentligt efter gårdagens maratonbesök på Dramaten. Strindbergs tre kungapjäser höll oss bänkade i fem timmer. Fem timmar är nästan en hel resa ner till Skåne. Fotboll bör klassas som medecin mot helkroppsträsmak.

Nu ska jag slå på Klass 9A. Det är den enda dokumentär jag fastnat för på många år. Om inte Premier League räknas som en (dokumentär)serie vill säga. Men 9A, vad är det egentligen? Tittarna får en viss insyn då de alltför stängda skoldörrarna öppnas upp och blottar den anonyma vardag som lärare och så många unga människor i vårt land lever i. Men jag blir sne när medierna vill lura i oss att exprimentklassen är många gånger sämre än den egentligen är. Klass 9A är inte unika utan snarare ett symboliskt exempel på hur skolmiljön i Sverige kan se ut. Vi måste tvätta bort den naiva stillbilden av Folkskola från näthinnan.

Dagens ekvation är enkel:

SVT = Debatt (- Stina) + Janne

Aldrig 20-frågor

2008-03-12T14:09:00.000-07:00

Tänk på en backe där något runt rullar ner. Lutligen i branten kan variera och det runda rullar ibland fortare. Det har gått snabbt ett tag nu. Först var det lite svårt att hänga med men nu kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av fartvinden.

----
Va?

-Okej, en liten uppdatering kan vi klämma in då. Men bara en kort isåfall, för just nu tittar jag väldigt mycket framåt. Jag har faktiskt höjt blicken så mycket att mina syngluttar har torkat ut en aning. Det hela ledde till att jag sprang in på Apoteket härmodagen för att köpa ögondroppar.

Oj det lät jobbigt, vad har annars hänt den senaste tiden?

-Jag har fyllt år. Den första mars anslöt jag till skaran norr om 25-strecket. Över en natt kändes rumpan och brösten plötsligt slappa, allt hängde tungt och enbart åt ett håll, -neråt. Jag vill minnas att jag satt med min syster i Ramsdal för åtta år sedan och hon nämnde det här som jag upplevde. Då kändes det både avlägset och främmande. Nog med åldersnoja! Det enda jag kanske behöver reflektera över en smula är att jag allt mer ofta känner mig som 16 eller 21 och inte någon som närmare sig 30. Kan det spåra ur och gå åt fel håll, eller är det dessa upplevelser som är den egentliga nojan?

Det kan jag inte svara på, berätta istället om något annat som har hänt nyligen?

-Jag har klarat min första tenta. Landade med liten marginal på den angenämare sidan av de två. Vår granskingsuppgift gick det ännu bättre med, där blev det ett VG.

Grattis vad roligt att höra, vill du dela med dig av något annat du upplevt nyligen också?

-Vad ska jag berätta då? Jag är inte van vid den här typen av intervjuer eller snarare utfrågningar. Aha! Nu kom jag på en grej. Jag har faktiskt genomfört min första intervju. Skickade in hela materialet till redaktionen tidigare idag och deadlinen imorgon är därmed säkrad. Får jag fråga nu?

-Vad hade du på hjärtat?-Jag har tröttnat på dina frågor och allt det här uppdaterandet. Varför kan jag inte bara få skriva det som faller mig in? Jag kanske inte har någon lust att blicka två eller tio dygn bakåt. Tog du inte alls in vad jag sa om framåtblickar tidigare?

Jag tror att vi får runda av här..

Möten

2008-02-28T13:20:00.000-08:00

Vägar kommer alltid att korsas och möten med människor kommer som en följd alltid att uppstå. Vissa gånger dyker de där extra spontana och oväntade stunderna upp. Vi delar bara en kort händelse men fotavtrycket blir en stämpel som aldrig går bort. Även om vi aldrig ses igen har vi minnet med oss genom hela livet. Detta gör oss till människor. Delvis.

På lördag är det min födelsedag. Den ska firas med en skara av gamla och nya vänner på Söder. Det slog mig häromdagen att jag inte har firat min födelsedag i Sverige sedan jag fyllde 19. Åren därefter var Marocko, Spanien, Mexiko och England tre gånger om mina platser den 1 mars.

Ett annat möte var inplanerat idag, det var ett tidningsmöte med Femte statsmakten. Vi fick lägga fram idéer och målet var att så långt det var möjligt bestämma vem som skriver om vad till nästa nummer av skoltidningen. Jag snurrade ut en fotbollstråd och kommer börja med att intervjua en kille i skolcaféterian, han spelar även mittfältare i Brommapojkarna. Det känns som en ganska bra första utmaning, för att inte säga lagom. Jag har redan tagit för givet att min målkille vill ställa upp. Hoppas han inte motbevisar mig nästa vecka.

Själv får jag ont i tårna bara av att tänka på fotboll idag. Börjar undra hur jag sparkar bollen på träningen med JMK Junited. Dags att plugga bredsida nu!

Det gör ont att se

2008-02-24T15:02:00.000-08:00

Jag gissar att vår Eduardo inte kommer fira en av sina bättre födelsedagar imorgon.

Bilden hittade jag här

Fel i fokus

2008-02-24T14:33:00.000-08:00

Det var riktigt tråkigt att vara Arsenalsupporter igår. Matchen inleddes med att Taylor fullkomligt kapar benet på vår Eduardo Da Silva. Ruskigt! Och matchen avslutas långt senare i tråkig stil med en orättvis straffsituation. Vi får inte med oss tre poängen. Allt skulle ha varit en annan historia och Theo Walcott skulle ha fått stå i rampljuset, om det hade varit meningen.

Jag lämnar ämnet, det känns omuntert.

Roligare är att jag har lagt mina första 7,5p bakom mig. Första delkursen, en fjärdedel är därmed avklarad. Jag måsta blinka några gånger, det sipprar in lite ljus i tunneln.

Kön till Warholutställningen ringlade sig genom Moderna museet och ut genom entrédörrarna. Avtändande. Vi valde att inte gå in idag och gjorde en visit på Nationalmuseet istället. Jag passade på att gå med i Nationalmusei Vänner som ger mig en hel del fria inträden samt inbjudan till vernissager. Kanske kan mingla runt med ett glas rött och se intelektuell ut snart med andra ord.

Två upprörande saker som jag blev medveten om idag: SVT sänder inte Oscarsgalan, riktigt dåligt faktiskt! Men många gånger värre är australiensarnas beteende. Hur är de funtade egentligen? De hör väl hur lammen skriker? Är det inte ganska uppenbart att det gör ont att få rumpan flådd utan bedövning?

Skäms Australien!

Den 94:e minuten stannade till

2008-02-21T13:07:00.000-08:00

Vad hände med veckan undrar jag. Dö- och strötid var kanske inte min bästa vän de här dagarna, om jag ska beskriva känslan blygsamt.

Idag kunde jag iallafall glädjas med att förkylningen verkar ha släppt taget, det två veckor långa stelopererade järngreppet gav slutligen upp. Det skrattretande var att varken varma koppen eller lusekoftan var botet, istället hette kuren Springa runt och ta ut sig i en gympasal.

Igår eftermiddag åkte jag ut till Universitetet för att vara med och spela fotboll med JMK Junited. Projektet att packa väskan med handduk, träningsbyxor och skor kändes märkligt. Fotbollsrefarenhet har jag visserligen många år av, men det är en viss skillnad att sitta på puben och heja på Arsenal och att själv springa runt och sparka boll.

Tre sak blev jag snabbt medveten om på planen: Konditionen är inte på topp, vinnarinstinkten finns kvar och det var roligare än jag hoppas på (och då trodde jag att det skulle vara riktigt kul från början). Ser faktiskt framemot nästa träning redan nu och kanske ännu mer efter Gärdets grönskande gräsplätter längre fram i vår. Längtan efter fotbollens utomhussäsong är jämförbar med hästens suktan efter sommarbete.

Många gånger känner jag mig som en magnet till udda figurer ute på gatorna. Idag var jag med om två sådana oundvikliga möten: Dagens höjdare sprang ikapp mig och en kurskamrat vid Karlaplans tunnelbanestation. Killen började prata osammanhängade på knagglig engelska som direkt avslöjade ett östeuropeiskt ursprung. Han såg inte direkt lessen ut men han hade ett stort problem. Killens telefon och hans vänner var spårlöst borta. Faktan han la fram till oss var att han kanske hade glömt mobilen på en pizzarestaurang och att båten till Estland skulle lämna Stockholm om ungefär tre timmar. Killen ville vidare att vi skulle tala om för honom vilken pizzeria han glömt telefonen på. Det var svårt att hjälpa honom. All annan information som vi försökte ge honom ville han inte ta in överhuvudtaget. Det enda killen kunde fokusera på var pizzerian. The Pizzeria.

För att hoppa tillbaks till igår och prata mer fotboll så kan jag säga att Arsenal inte gjorde mig så glad i gårkvällens Champions Leauge-match mot Milan. Den som sover sämst i laget är utan konkurrens Adebayor. Han kommer nog leva i 94 minuters timmar fram tills dess att domaren blåser av returmatchen i Milano den fjärde mars.
Jag lider varje minut med honom.

Undrar om det sitter en estländaren med några vänner i Tallinnbåtens bar denna kväll, eller om en förvirrad östeuropé fortfarande går runt på Östermalm och hoppas hitta någon som vet vilken pizzeria han söker efter.

Lugn och fin

2008-02-17T12:55:00.000-08:00

Det är söndag och börjar bli ganska sent. Jag insåg precis att jag har en rejält hektisk vecka framför mig.

Imorgonbitti ska jag tillsammans med min grupp intervjua KP:s chefredaktör Ola Lindholm. Därefter ska ett 12-sidigt arbete skrivas med allt från analys till källor. Vidare ska denna granskningsuppgift lämnas in senast 12.00 på onsdag och vara i så perfekt skick att det bara går att mata in i kopieringmaskinen. På torsdag ska vår grupp sedan hämta upp ett annat arbete och läsa det. Vidare ska vi ha seminarium med muntlig redovisning av vårt arbete på fredag följt av opponering på den andra gruppens uppgift och då med fokus på några problem.

Det här känns verkligen som en lugn och harmonisk vecka, NOT!

Jag kan dessutom tillägga att jag tänkte börjar engagera mig i JMK:s skoltidning Femte Statsmakten och därmed klämma in en informationsträff med den på tisdag. Som om inte detta var nog så vill jag dessutom knyta bekantskap med JMK Junited, institutionens stolta fotbollslag. De har träning varje onsdag och jag hoppas kunna vara med redan denna vecka.

Jag säger bara som Schwarzenegger skulle ha gjort: iHasta la Vista!

iViva Mexijo!

2008-02-17T08:31:00.000-08:00

Med inspiration från några andra bloggare gjorde jag som gammal vagabondare testet "What country are you?". Resultatet känns nästan ironiskt med tanke på kärleken till landet jag blev:

"You're Mexico!While some people think you're poor and maybe a little corrupt, you know where it's at, enjoying good food and nice beaches. You like to take things a little slower than those around you, and you really wish the air were cleaner, but sometimes compromises must be made. For some reason, Chevrolet keeps trying to sell you Novas as well, even though they don't really go."

Testet finns här.

2 favoriter

2008-02-17T00:59:00.000-08:00

Syskonbarn aka vitaminkur

Pendeldag

2008-02-16T15:22:00.000-08:00

I två dagar har jag nu tyckt lite synd om mig själv. Har varit krassligt här hemma med halsont och växlande febertillslag. Tillståndet är trist och man känner sig hela tiden lite lurad eftersom det pendlar, ena stunden lite bättre, sen utslagen, därefter okej och plötsligt orkeslös. Igår missbedömde jag tillståndet rejält när jag började pumpa upp min cykel för årets första runda. Solskenet gjorde mig otroligt laddad och grundade det spontana initiativet. När hjulen var tillräckligt luftfyllda trampade jag söderut. Första cykelturen på över tre år om jag bortser från Grinda förra sommaren då jag rullade ner för backarna på en lånad cykel vid några tre tillfällen. Det måste nog firas med en Virgin Mary ikväll!

När jag kom till fram till Barkarby gjorde jag ett stopp för att försöka hitta skruvar. Vårt vardagsrumsbord här hemma är fortfarande inte uppskruvat och det börjar bli lite löjligt. Inne på vårt blågula möbelvaruhus drabbades jag av dagens värsta febertillstånd, cykelturen var ingen bra idé!

Inne på IKEA:S klassiska fyndhörna fann jag en stor låda fylld med 10000-tals skruvar och muttrar. Vilket kap! Jag får kontakt med en annan kvinna som står vid lådan, ungefär som två barn finner varandra i sandlådan. Våra händer gräver i det enorma skruvhavet. Den andra kvinnan är snäll och ger mig skruvar som hon hittar men tror är de modellerna jag söker. Efter närmare 20 minuter så känner vi båda två att det är dags att lämna fyndplatsen. Vi har liv också.

Jag bråkade med möbelvaruhusets självservice-kassor vid utgången. Meddelandet ”Invänta personal ” kom upp fyra gånger i displayen trots att jag bara hade tre varor att scanna in. Det tog lång tid att göra rätt för sig, få kvittot och lämna byggnaden.

När jag kom ut från IKEA var det inte längre solsken och vänligt väder, istället var det snöstorm och becksvart. Pendelväder! Cykeln, som inte varit utomhus alls på fyra år var förmodligen mer chockad än jag var när snön skrapades bort från sadeln och styret. Det var mycket kallt att ta sig hem och blickarna från medmänniskor verkade fråga saker om snöskotrar, pulkor och sparkar. Men jag är inte säker på att jag var på det klara med vad de egentligen menade. Febern var trots allt kvar.

För inte alls många dagar sedan blev det klart att Rage Against The Machine ska göra en Sverigespelning. Tyvärr måste jag säga, så gör dem det på Hultsfred. Bandet splittrades för många år sedan men är nu på obestämd tid återförenade. Vore kul att uppleva RATM live en gång, men det är definitivt inte värt ett återbesök på Hultsfred nio år efter min senaste anhalt där.

En dos livemusik får jag i april när Kungers spelar på Mosebacke. Bandets låt Shopping gick rakt in på min personliga topplista vid första lyssningen och det ska bli riktigt roligt att gå på releasefesten den 3:e april.

Här hemma i lägenheten i Jakan är det ovanligt tomt. Jag har varit själv på de närmare 100m2 i snart ett dygn. Den ena jobbar och den andra åkte till Paris sent igår. Perdi som är den andra, ringde lite oväntat och väckte mig på småtimmarna igår natt. När jag vid det femte eller sjätte samtalet slutligen dras upp ur min vargsömn med febertoppar hör jag hennes röst som säger att hon överfört alla resepengar till fel konto och nu står på stora M:et där hon inte ens kan betala en hamburgare. Paris hänger löst. I mitt tillstånd kan jag inte avgöra hur pass ångestladdat röstläge Perdi har just då, det hela känns redan suddigt ur mitt perspektiv. Halv sovande och med ett öga öppet är jag sedan hennes banklakej där jag genom assistering trycker på de knappar som gör att pengarna huxflux hamnar rätt. Klirr på bankkortet! Det ska bli roligt att reta Perdi lite för händelsen när hon kommer hem nästa helg.

Några frågor cirkulerar:

Obama eller Clinton?
Snö på marken eller tulpaner i rabatten?
Erkänt Kosovo eller inte?
Personnumret på listan eller omtenta?

Dagar i kommersiellt dager

2008-02-16T06:56:00.000-08:00

Jag kan inte påstå att jag är någon fantast av de kommersiella dagar som till synes allt oftare dyker upp i våra svenska kalendrar. Vad är det som gör att vi här i Sverige firar Halloween, Nallens dag, Alla Hjärtans Dag och Tulpanens dag egentligen? Ett tydligt samband stavas förkortat U, S och A.

Visst finns det bevis på att t.ex. Valentindagen har en mycket lång historia, men det har förmodligen inte någonting att göra med det kommersiella firandet vi upplever i modern tid. För inte är det väl så att människor är mer kära, extra ödmjuka och romantiska just den 14 februari varje år?

På medeltiden tittade man på fåglarnas partnersökande i mitten av februari. Kanske inspirerade djuren människan på ett mer påtagligt sätt och det blev naturligt att söka likheter och ta efter deras beteende. Vem vet, kanske var medeltidens människor alldeles tokkära i mitten av februari och sprang runt och sökte kärlekspartners under varje sten. Men det var knappast någon som drog ekonomisk vinnig av detta handlandet, möjligtvis fortplantningen isåfall.

Idag är 14 februari förmodligen ett av de största kommersiella (kucki) lurande.

Lite mer anonymt hedras Tulpanen i årets första månad. Varför denna blomma fått den här uppmärksamhen kan jag inte ge en djupare förklaring av. Min åsikt är att Sverige är angelägna att sälja mer av vårt gigantiska tulpanförråd. Men så presenteras dagens existens knappast för medborgarna. Vi ska istället tänka att 18 februari är ett kliv, eller snarare ett grodhopp in i våren. Och när vi hör talas om vår när vi är som mest underkuvade vintern blir glädjen så översvallande att vi med glädje greppar tag i en vårlik bunt tulpaner. Fantastiskt!

Kan ingen också säga att hösten börjar i maj så att vi kan springa ut och jaga älgar då?

Dagen som slår de andra med råge är Nallens dag som firas på Theodore Roosevelts födelsedag. Den amerikanska presidenten har varit död i närmare 100 år. Han var relativt populär och fick Nobels fredspris för sina insatser i rysk-japanska kriget. Kanske aningen otippat ligger han till grund för Nallens dag. Tänk att vi, svenska folket, firar att en amerikansk president var ledsen över en misslyckad jakt. Roosevelt fick efter sin skjuttorka en björnunge att trösta sig med, men presidenten avstod att peppra ner den försvarslösa lilla krabaten. Händelsen blev en ny nationell epedemi USA och Teddybear föddes.

När det gäller Halloween så finns det faktiskt inte så mycket att säga enligt min mening. Åsikterna här i landet är oftast delade åt två helt skilda håll. Hata eller älska. Debatten verkar aldrig slockna och förvirringen om datumen reds inte ut. Intresset att diskutera Halloweens syfte i Sverige får nog ligga i bakgrunden tills 2057. Och om vi fortfarande har någon luft att andas då kanske debatten kommer upp på agendan.

Tills dess vajar den kommersiella Halloweentoppens flagga högt, likt en vinnare utan integritet.

Hade jag suttit i någon slags jury för vad som ska ingå i den svenska årsalmanackan så hade jag valt att plocka bort Roosevelts "björntjänst-dag" 27 oktober, och istället röstat för att vi ska fira Miramis, Mio Min Mios häst i Lindgrenvärlden. Kusen var faktiskt ståtlig och hade dessutom massor av lojalitet samt andra goda egenskaper, något jag betydligt hellre firar än att en amerikansk gubbe inte sköt ihjäl en försvarslös björnunge!

Nedräkning

2008-02-11T10:39:00.000-08:00

Nu har den riktiga tentamensångestkänslan infunnit till. Trettiosju timmar kvar nu. Vänta lite, 36 timmar och 25 minuter menar jag. Blir råpluggning fram till onsdagsmorgonen. Min lärares råd om att vila och inte sitta uppe och läsa de två sista nätterna har jag valt att selektivt rensa bort.

Låt mig ge en gnutta inblick i vad som komma ska och avgör själva om jag borde slappa eller plugga. (Exempelfrågan är hämtad från tidigare tenta i samma kurs):

Utmärkande för etermediernas utveckling under efterkrigstiden är bl.a. nyckelorden expansion, differentiering och konvergens. Beskriv innebörden i dessa nyckelord utifrån ett optimistiskt (utopiskt) respektive ett pessimistiskt (skeptiskt) synsätt. Hur påverkas den demokratiska processen i respektive fall?

Ja, vad säger ni? Jag vet iallafall vad jag gnyr om stup i kvarten. Nåväl, hur det än går så blir det definitivt en tenta-öl på onsdagskvällen. Antingen i glädje-eller i sorgtecken, men i vilket fall som helst med en lång lättnadssuck.

So Long…

Stoppa, stoppa d e t !

2008-02-10T15:08:00.000-08:00

Vid 14-snåret gick vi in i Stockholms Stadshus. Det är lätt att förstå varför den imponerande byggnaden används som tillhåll för nobelprisutdelning och tillhörande middag varje år. Idag var det en uppsamlingsplats för arrangemanget Stoppa Gatuvåldet! Varje vägg av den stora inomhusgården var täckt med ideella föreningar och deras brinnande ansikten. PoLIS, KRIS och BRIS var några namn som stämplades på näthinnan.

Helena Bergström läste inledningsvis upp en egenförfattad dikt, hon gjorde det med äkta känsla eller enorm skådespelartalang. Sedan följde uppställning och välkomnandet av Victoria, vår Kronprinsessa är liten, hennes livvakter skapar balans. Beatrice Ask sa många kloka ord, så kloka att hon aldrig verkade vilja överlämna mikrofonen. Moderatorn Annika Dopping löste det problemet genom att fullkomligt plocka den ur justitieministerns hand.

En TV-profil som har präglat mig sedan barndomen är Kristina Kappelin, hon har alltid funnits där. Hennes stämma ligger lätt på min topp tio-lista i kända välkända röster. Några konkurrenter där är för övrigt: Folke Rydén Bengt Magnusson, Babben Larsson och Carl Bildt. Jag tror de flesta någorlunda vet vem Kappelin är och därför kunde jag inte låta bli att skratta när länspolismästaren Carin Götblad står på scenen och omnämner Kappelin som ”journalisten i Italien”. Undrar hur Götblad tänkte när hon tittade ner på första bänkraden där Kappelin satt och kläckte den meningen. Jag vill tro att länspolismästaren kan ha gjort det som en konsekvens av att hon hade släpat upp sitt treåriga barnbarn på scen, hon kan därigenom innehaft några sekunder av förvirrat "mormorsspråk".

Hur som helst så var det en rolig fras som i min mening vann ett eget litet pris!

Engagemanget i stadshuset var stort idag, tusen personer fanns på plats. Mest lyssnade vi, några pratade, många åt korv och kaffe- och toakön var alltid välbesökta. När Petter och Anna Ternheim framförde en sång tillsammans mitt i programet blev iallafall jag förvånad. Vilken otippad artistmatch! Riktigt bra framförande var det också, jag hoppas verkligen att låten kommer att finnas tillgänglig i etermedian snart.

Dagen var givande. Warhols utställning fick vänta.

Till ett annat land. I London ryker det i Camden Town. Den klassiska marknaden har brunnit och är delvis avstängd. En tragedi! Camden Town är en riktig oas, även i mångfaldutbudsstaden London. Marknaden är unik, man kan gå runt på den en hel dag och känna sig nöjd utan att shoppa en enda pinal. Husen, människorna och intrycken ger dig allt du behöver.

När jag ändå är inne på "Good old London-spåret" måste jag nämna hur glad Sevens lag gjorde mig idag.
Vem Seven är? Ursäkta mig.
Londonborna har en förmåga att skapa sina egna namn på utländska personer. Speciellt de som har svåruttalade namn. Sven-Göran Eriksson är allmänt känd som Seven i England. Med tanke på hur mycket som skrivs om honom där så är jag ganska säker på att han fick sitt brittiska namn i ett tidigt skede. Nog om det och till det mer viktiga: Sevens City slog United idag, en sensationsseger på Old Trafford. Detta gjorde mig som Arsenalsupporter överväldigad! Imorgon gäller det bara för oss att slå Blackburn på hemmaplan för att skapa ett ännu större lufthål i Premier League-toppen. Gooners!

Adam Tensta var en av dagens avslutningar i stadshuset. Jag vet inte var, när eller hur han kom fram. Men plötsligt var han överallt. Och han är bra, han gör det han vill, inget mer. Därför går det inte knäppa honom på näsan. Äkta skit. När hans nummer var slut vände han ryggen till och budskapet på den välkända t-shirten skrek: "Stoppa Gatuvåldet!"

IKEA

2008-02-09T03:32:00.002-08:00

IKEA handlar väl mest om mat och fika..

...vem bryr sig om bord och bestick när det finns kanelbullar...?

...eller om Billy-boy när Hot-dog kostar en femma?

Halleluja för Sverige som har skapat ett sådant unikt varuhus.

- Ingen Korv Epidemi Annars!

Nu, igår och imorgon

2008-02-09T03:15:00.000-08:00

Två stora koppar kaffe har inte alls hjälp denna morgon. Känner mig bara trött.

Om en liten stund ska jag dock bevisa för mig själv att jag har karaktär och strukturera upp en dag i god studieanda. Det stora testet kommer senare ikväll när jag ska försöka avstå från att gå till Landets treårs jubileum. Alla pratar om eventet och det kommer bli ett riktigt roligt ståhej borta vid Telefonplan. Många gamla vänner från Örebro kommer att vara där dessutom, folk jag inte har sett på tre, fyra eller fem år. Det är upplagt för en toppenkväll.

Nog om idag och ikväll! Man kan ju inte alltid leva i nuet, tänk hur igår och imorgon ska känna sig då. Som en liten ode till imorgon kan jag passa på att säga att jag ska till Stockholms Stadshus. Ett stort Stoppa Gatuvåld-evenemang går av stapel. Många Kändisar från A (Adam Tensta) till V (Victoria Kronprinsessa) finns med bland deltagarna. Det blir debatt, workshops och uppträdanden.

Tillbaks till nuet som hastigast: Ska omgående dricka tredje muggen av livets bensin: Kaffe!

Vattenhunden

2008-02-08T16:36:00.000-08:00

Jag ligger vaken här hemma i lägenheten och funderar på saker och ting. Ibland vore det skönt att inte behöva sova men att ändå vara pigg följande dag. Det hade varit fantastiskt att få utnyttja tiden när det är mörkt ute lite bättre. Jag som är en tydlig kvälls- och nattmänniska känner mig ofta mycket mer harmonisk och kreativ under de sena timmarna. Känslan under mörkertiden är kontrasten till de främmande och kyliga morgnarna som fullständigt saknar prägel och karaktär.

Gårdagens Jakobsbergkväll dyker upp titt som tätt och jag kan absolut inte låta bli att skratta rakt ut. Tillsammans gick vårt ”trekvinna-kollektiv” ut på en totalt opretentiös pubrunda. Det blev några öl och torsdagskvällen omvanlades till den mest spontana vi haft tillsammans. Efter att vi lämnade Druvan, Kenta och Stoffes gamla stammishak har jag hört ryktesvägen, begav vi oss till den mer fartfyllda puben Pergola. Karaktärerna på puben slog allt jag tidigare har stött på i Stockholm. Med hästlängder! Allt fanns samlat på Pergola, allt.

Vi var så överväldigade av intrycksdosen efter vår första riktiga ölkväll i Jakan att vårt vardagsrum vid hemkomsten förvandlades till dansgolv. De gamla 90-tals hitlåtarna östes ut genom högtalarna. Tiden från skoldiscotiden i Karungi med läsk och rökmaskiner kändes plötsligt som igår. Däremot förstod jag av dagens träningsverk i vaderna att det gått några år sedan mellanstadienöjena. (Och nej man ska förmodligen inte försöka breakdansa när man har passerat 25!)

Tidigare läste jag om kinesiskt horoskop. Har länge vetat att jag knyts ihop med några andra konstiga årtalsgrupper i hundens kull. Men idag lärde jag mig att jag dessutom är Vattenhunden. Kan lova att jag känner mig mer som en Newfoundlandshund än Vilma av den rasen någonsin har gjort!

Sänder en lång tanke till Skåne. Glad av att ha en hel familjkompott där. Och lycklig över att veta att ni verkligen finns där. Ni visar det på olika sätt, ibland helt oanat och ibland när jag verkligen behöver det.

Språkrådets hemsida är både nyttig och underhållande. De har en avdelning för nyord. Få saker kan låta så lustigt och roa så mycket som oetablerade ord och uttryck. Bullerbysyndromet blev nyligen månadens nyord. Uttrycket vill peka lite på att allt inte är så enkelt och sockersött som i Lindgrenvärlden. Ordet borde verkligen förbjudas för små barn! Vi måste alla få leva lite i Körsbärsdalen och på Saltkråkeön i lugn och ro innan Kato och Katla tar ner oss på jorden.

Söder, alltid Söder...

2008-02-08T09:57:00.000-08:00

På Östra Södermalm ligger Katarinakyrkan. Bilden är tagen en söndagsmorgon. På dess viloplats ligger Cornelis begravd, hans sten har jag aldrig sett och kanske aldrig kommer att se heller. Vår store trubadur hade inte råd med något fint minnesmonument. De pengar som tillsköts från andra håll omvandlades bara till ett litet och anonymt grått stenblock.

Cykeln poserade på kyrkans parallellgatan.

Nybliven student

2008-02-07T19:15:00.001-08:00

Det var lite av en chock. Plötstligt satt jag i aulan, vår JMK-sal. Skaran bildar varje dag en församling av blivande journlister, skibenter, krönikörer, nyhetsrepportrar och framförallt en stor klump av diffusa frilansare. Jag är en del av denna arsenal.

Föreläsningarna på JMK är många, lärarna hittar aldrig punkten och kurslitteraturen haglar ner. Paraplyet gick sönder -första dagen. Redan då.

Det var fel att lyssna på de som sa att studierna var enkla jämfört med heltidsjobb. Nu är jag en av dem som gråter mig till sömns och undrar när skiftet tar slut. Svaret kommer aldrig men skriken ekar genom mina öron: Plugga, plugga nu och plugga hela tiden!

Det går aldrig att stänga boken igen. Jag borde pränta in vad YGL står för.

Om du känner dina vänner och har läst skönlitterära böcker så är allt frid och fröjd. Om du inte vet hur advocado växer eller hur man rensar fisk så är det kört. Det gäller att känna lukten av studiestigen, allt annat är smitta och bör undvikas.

Ursäkta? Jag tror jag hörde fel!

JMK

2008-01-21T13:43:00.000-08:00

Likt ekvatorns band runt jordkroppen drogs idag en skärlinje rakt igenom min livsvandring. Det tidigare och det nya skildes åt, blev uppdelningar som historia och framtid. Men de två kommer alltid sammanbindas genom haven skapta ur det förflutet.

JMK, Jag är redo för det första läsåret!

Aldrig den sista vilan ändå

2008-01-14T14:38:00.000-08:00

Självförvållat

2008-01-14T14:02:00.000-08:00

En dag helt i frossans och feberns namn. Det hela är fullständigt självförvållat då jag igår var ute och promenerade i närmare sex timmar. Gårdagen var nämligen fylld av både ljus och sol och känslan av sommar var märkligt närvarande på 2008:s trettonde dag. På min långvandring gjorde jag ett långt besök på Norra Kyrkogården i Solna. Huvudsyftet med den magnifika gravplatsen var att besöka August Strindbergs viloplats. Sedan en kortare tid tillbaka har mitt intresse för vår svenske ikon stegrats och jag har känt ett stort behov av att ta del av honom. Jag har snart läst ut En dåres försvarstal, vilken är en fantastisk bok skriven på ett enormt skickligt och tidslöst sätt genom ett personligt och naket utelämnande.

Norra Kyrkogården var betydlig större än någon annan jag har besökt i Sverige. Stenarna var utspridda över kullar och dalar, i klungor och för sig själva. Nära ett kapell stod en jättesten rest med namnet Lars *J* Hierta. Senare, när jag börjat inse att det kan bli rätt svårt att hitta Strindbergs grav, snubblar jag förbi Kreugers familjegrav. De som jag inte såg var bland annat Alfred Nobel, Vilhem Moberg och Ingrid Bergman. Den sistnämnda skådespelarskan har en liten plats med en platt sten där den egna signaturen Ingrid är inristad. Halva askan finns där nere i jorden medan den andra halvan ströddes i något hav.

Det fantastiska med Strindberg är att han står för något mer än bara sina konstnärliga mästerverk. Han är en revolution som aldrig blir omodern. Varje individ borde ha en bit av hans drag i sig. Bara en liten smula av hans uppriktighet och mod skulle göra den här världen till en lite renare och lite sannare plats.

Det var värt frossan!

Min polstjärna

2008-01-10T10:34:00.001-08:00

Vad sysslade vi med på jobbet idag egentligen? Jag lägger in dagens händelser i ett sekretessfack och öppnar det längre fram, när nog med distans infunnit sig. Kanske när tiden är mogen för en utlämnande självbiografi på ålderns höst, Men en sak vet jag: Jag hade skoj med dig idag E18, riktigt roligt! Kanske var dagen bara en återspegling på att vår tid som arbetskamrater börjar rinna ut. Eller så har tendenenserna till galenskap alltid funnits när vi har jobbat på samma sidblad.

På näthinnan susar JMK förbi. Jag läser förkortningen och vänjer mig vid den. Hittar på löjliga ord och meningar som det kan stå för. Men JMK står egentligen bara för en sak från och med igår - Institutionen för Journalistik, medier och kommunikation. Men för mig är betydelsen också polstjärnan på mitt nattvalv i Stockholm.

Nej nu är det dags att hoppa in i duschen och därefter åka upp till ett Söderhak, en kär vän väntar redan på mig där. En torsdagsöl har sällan varit ett dåligt alternativ. Vi har en dessutom en del att prata om, mycket att gå igenom efter den senaste veckan.

Dagen då vinden vände

2008-01-09T14:11:00.000-08:00

Det senaste dygnet har varit fullständigt fantastiskt, förmodligen orealistiskt. Jag kan utan tvekan kalla det en av de vackraste dagarna i mitt liv. Samtidigt som jag passerade den märkliga hållplatsen "Trekanten" så loggar jag in till min epost via telefonen. Jag är på väg till jobbet från dig i Årsta. Minuten efter inloggningen är mitt antagningsbesked fakta. Jag har fått min dom, jag är dömd. Straffet heter studier. Jag ska börja studera denna termin. Kursen heter Journalistikvetenskap och finns på Stockholms universitet. Det var just denna utbildning jag ville komma in på. Tänk att det kan bli som man vill ibland. Känslan föll ner rakt på mig med två följeslagare: Gläjde och Lättnad.

I den harmoni som jag känner just nu finns kärleken från dig. Du har fått mig att inse att jag fortfarande kan känna de där riktiga och rena känslorna. Där ingenting är fejk, ingenting är oriktigt eller konstlat. Känslorna bara är, omgivnigen ser på en kilometers håll utan att några ord yttras. Låt det få förbli som det är. Din livsinställning är unik, du är alltid glad och det är fantastiskt att få spendera tid med dig. Bara att dela en liten sekund med dig är inspiration som tar mig långt på en dag.

Idag arbetade jag i Vällingby. En plats i Stockholm där det verkar vara omöjligt att hitta bra cafén. Jag och en nära vän hamanade dock av en slump på ett fik för några veckor sedan. Det är ett vanligt café förutom att de håller ovanligt låga priser samt att det är religiöst, rättare sagt: Ett kristet fik! Första gången blev jag ställd av detta. Reserverad av att sitta i Jesus närvaro och dricka kaffe. Jag trodde att någon skulle sno något från mig på platsen. Kanske fanns det en del av mig som jag inte ville lämna kvar innanför deras väggar. Känslan gick dock över väldigt fort och nu har jag insett att jag alltid längtar efter att kliva in på fiket mitt på Vällingbys torg.

Idag satt jag vid bordet längst in i lokalen och skrev lite under min fikarast. När pausen börjar närma sig sitt slut kommer en man fram och undrar vad jag gör. Jag berättar att jag försöker läsa igenom och skriva om några punkter från det jobbmöte som ägde rum på Gärdet kvällen innan. När jag har förklarat vad jag arbetar med så kan jag inte hålla mig utan brister ut i leende: "Jag har kommit in på journalistikstudier idag!" Mannen hakar på och berättar för mig att han har haft en stroke och inte kan skriva längre. Men han vill skriva en bok. Han undrar om inte jag kan hjälpa honom. Jag fånar mig och påpekar att jag inte ens börjat mina studier och att jag kanske är urusel på att skriva. Mannen tar lite längre tid på sig att föklara saker än de flesta skulle ha gjort. Jag förstår honom dock innan han har fått fram varje ord. Han nämner inte sin bok mer efter en stund men understryker att vi kanske ses på fiket vid ett annat tillfälle. (Jag tolkar det som att han hoppas på att träffa mig efter jag har påbörjat mina studier och att han kan ställa sin fråga igen).

Att berätta för den okände mannen att jag blivit antagen till min kurs kändes för mig som att berätta nyheten för hela världen, och det var precis det jag ville göra.

Det är ingen vag känsla jag har känt idag. Det var en riktig vändning. Vinden är med mig, vinden har vänt.

Sista tjutet 2007

2008-01-01T04:34:00.000-08:00

Ett "Be Productive" Nytt år

2008-01-01T01:56:00.000-08:00

Trots sömnbrist känner jag mig klaravaken idag. Tvåtusenåtta har börjat. Ett nyårsfirande är över. Förändringar kan börja, om vi är redo för dem iallafall. Annars finns det alltid ett välkänt upptrampat spår från 2007 att vandra i. Risken med att gå i de gamla banorna är att man så lätt trampar ner för djupt i den upplöjda rälsen. Eller att man bokstavligen rasar rakt igenom skaren.

Jag har nyligen sett många underliga signaler från olika personer. Till följd av detta har jag sett andra människor bli sårade. Livet görs allt för ofta om till ett spel av människan. En plats där vi, deltagarna, blir oundvikliga förlorare. Jag har själv upplevt tecken på detta från en person som betyder mycket för mig. Situationen hör allt mer och mer hemma på en TP-plan inser jag. (...Om du säger att du vill träffa mig men vi aldrig ses, om du säger att min närhet är behövlig när vi aldrig håller om varandra, om du menar att det är för långt mellan gångerna vi ses och det samtidigt bara blir längre mellan varven)...
Är dina ord strategiska flytt på din plan? Eller betyder de ingenting och blir därför så lätta att yttra? En metod att dölja din egen oförmåga att genomföra känslomässiga handlingar.

För att förtydliga en viktig detalj så är mina känslor för 2 0 0 8 bra. Jag ser detta året som ett möjligheternas och kreativitetens år. Känslomänniska som jag är född till kommer jag dock alltid att våndas en hel del i min färd, börjar lära mig det nu. Men energin som finns i samlad i dessa bubblor är också en fantastisk resurs. En möjlighet till skapande.

Du gör mig knäpp just nu, det måste du veta om. Sedan kommer den andre personen in och kan inte sova när det är ljust utomhus. "Be productive!", yttras från dennes mun. Ett motto som jag förknippar med det nya året och de nya spåren.

Vågor...

2007-12-16T16:52:00.000-08:00

Känslor försvinner nog aldrig. De förändras däremot. Ungefär som att blanda färger i en hink. Någon gång vore det skönt att få en ny och ren hink, börja om på en ny kula helt enkelt. Förmodligen så funkar det inte så i verkliga livet som jag tänker nu. Det skulle säkert krävas många timmar hos psykologer och terapeuter. Oändliga och vidsträckta samtal med bekanta och en djup inre snokning i sig själv, innan den nya hinken ställs fram. -Om ens då.

Det känns lite som om alla i min omgivning har fnurror på kärlekstråden just nu. Små eller större trassligheter som gör det lite svårare att sova på nätterna. Jag är inget undantag från det här fenomenet. Det som är skönt är att jag trots allt känner mig lättad och känner att jag följer mitt hjärta. Magkänslan är något annat. Men jag tar hellre magknip än hjärtkramp.

Någon kanske undrar vad jag surrar om just nu. Vi som använder oss av Facebook vet hur lätt det är att ändra relationsstatuset från ena sekunden till den andra. Ena stunden kan vi vara In a relationship, sedan kan vi klicka på divorce för att morgon efter trycka på It's complicated eller In an open relationship. It's complicated, borde det inte vara det enda valet egentligen? För är det inte alltid lite svårt? Jag fick iallafall nog av alla valen och bestämde mig för att ta bort statusfältet från min profil.

Jag har börjat tycka om söndagar på ett nytt sätt. Mitt schema ligger fast nu och min arbetsvecka är alltid tisdag till lördag. Känslan av att vara en person som inte måste gå upp och möta all måndagsångest är fantastiskt. Slippa all butterhet ute på gatorna all baksmälla som inte vill gå över förrän vid det sista eftermiddagskaffet. Jag slipper delta i detta.

Söndagsångesten med tillhörande måndagsmisären är ett svenskt fenomen. Vi går nämligen in för mycket för våra helger i vårt land. Vi lever för helgen! Ångesten kan komma krypande redan innan söndagsmiddagen har hunnit tuggats klart. Därefter, när kvällen smyger sig på, följer en känsla av irritation och rastlöshet. Vi fick inte ut så mycket som vi ville av vår helg och vi fick defintitiv inte all den sömnen vi förtjänade. När alarmet idisslar följande morgon drabbas vi av total tom-, och utbrändhet. Desperat krälar vi ur lakanen för att motvilligt släpa oss hemifrån och mötas av denna känslan i alla andras ansikten också.

Tisdag däremot är en fin dag att gå till jobbet på. En lätt dag, dagen då alla skärper till sig och gör upp med sig själva, accepterar veckan. Det är som att surfa på en våg att ha denna dag som startpunkt.

Svenskens plågodag döptes efter månen, annars så skulle vi vara för arga på den Asen som gett sitt namn åt dagen. Anklagat denne Gud för att ha varit en riktigt bitter gubbe eller tant. Blivit en smula tjuriga på Tor också för att han inte slog ihjäl sur-Guden med sin enorma hammare.

Imorgon ska projektledare A1 upp till Stockholm. Vi ska försöka träffas och fika. Han vill veta lite hur det känns med jobbet för min del. Det som känns lite konstigt är att jag faktiskt måste säga upp mig imorgon. Jag har en månads uppsägningstid och om vi tänker en hel månad framåt så hamnar vi mitt i vårterminsstarten. Jag vet fortfarande inte om jag kommer att komma in på skolan, men jag måste tro att jag gör det. Jag måste räkna med det. Jag vill komma in. Jobb är jag inte orolig för i vilketfall. Det löser sig alltid. Skolan är värre.

En mening på en underarm har inspirerat mig oerhört på sistone. Jag tänker kring meningen och personen med armen väldigt ofta: Än går det vågor...

Antaglig antagning och lättat penndrag?

2007-12-11T13:43:00.000-08:00

Jag vet inte varför denna hösten blev så krampartad, att skriva har inte känts så enkelt alls, snarare totalt främmande. Insiprationen har varit allt annat än närvarande hos mig.

Idag har jag sett att jag ligger som reserv 1-2 på fyra journalistutbildningar. Plats Ett till två, ett till två. Ett - två. Det bör gå vägen och jag borde kunna vara en av dem som får sitta vid skolbänken redan i januari. Jag hoppas innerligt att de ska gå i land denna gång. Jag behöver studier nu, min hjärna är törstig.

Stockholm har varit kallt men vänligt den senaste tiden. Jag har arbetat på mitt nya jobb i fem veckor nu, inklusive den vecka som jag och fyra andra blev överinformerade med fakta om de företag vi jobbar med, men fortfarande inte för. Mina projektledare sitter själva nere på Drottningtorget i Malmö och guidar oss därifrån. Samtidigt finns alla de personer som är knutna till de tre stora företagen vi är ansikten utåt för, här i Stockholm. Det är ett projekt som det har lagts ner stora summor pengar i. Följden av detta är enormt många nyfikna ögonen överallt, hela tiden.

På torsdag kommer projektledarna P2 och A1 upp till huvudstaden för att bjuda ut hela gänget på en gemensam middag, det blir första gången vi träffas allihop sedan sista utbildningsdagen den 9:e november. P2 och A1 vill att vi ska fira att den första perioden är över, en tid som varit fylld med många lösa bitar, där ingen dag riktigt kändes rutinpräglad, en tid med ständiga små överraskingar.

Igårkväll var jag och T på en restaurang som redan efter första besöket har blivit lite av en favorit. Namnet på denna pärla är Söders Hjärta, ett fullständigt klockrent val! Favoriten på deras meny med handstilstypsnitt är sniglar, dessa får man in i ett halvt dussin i den allra möraste formen och med en ljuv vitlöksdoft.

Förra veckan, på onsdagen närmare bestämt, besökte jag Berns för första gången. Mikaelas vän ordnade så att vi stod med på gästlistan på Commons spelning. Common är en artist som jag fick mycket respekt för efter jag hörde hans album Be första gången för några år sedan. Något som jag fick ännu mer resekt för var Berns lokaler, designen i den genuina miljön imponerade mig ljupt. Jag förstår verkligen att mitt gamla företag Conran Restaurants la vantarna på Berns restaurang i några år.

Så länge jag kan skriva att jag har skrivkramp har jag det inte.
Så länge jag kan skriva att jag har skrivkramp har jag det inte.
Så länge jag kan skriva att jag har skrivkramp har jag det inte.

Tack för den Emil!

Slowstarter

2007-11-20T12:41:00.001-08:00

Jag hade tänkt mig ett mer engagerat öppnande av den nya bloggen. Ödet ville något annat. En jobbig influensakryddad förkylning har hållt mig i ett fast grepp den senaste veckan. Idag har jag dock känt mig mycket piggare.

Dagarna rullar på och jag snor in mig i den Stockholmska vardagen med dem. All tid är fylld med stunder av både bra och dåliga stunder i vår huvudstad. En sak jag som jag har konstaterat är att sedan en månad tillbaka har jag tänkt väldigt mycket. En teori som jag tror hänger ihop med detta är att jag är i ett stabiliseringstillstånd: En tid då t i d verkligen finns. Möjligheten att reflektera de senaste åren finns tillgänglig. Inte helt enkelt då saker som jag trodde var färdigbearbetade plötsligt dyker upp som den närmsta sikten genom fordonsfönstret.

Nu gäller det att stå på sig och inte ducka och svänga undan längre. Saker måste ut. Både framtiden, människorna runt omkring mig och kanske framförallt jag själv, är värda ett utrensande av sådant som legat på lur under denna långa tid.

Snö har kommit, snö har gått. - Så enkelt kan det vara ibland.

Novum

2007-11-06T08:59:00.000-08:00

Ny i Sverige - fem månader.
Ny lägenhet - snart en månad.
Nytt jobb - två dagar.

Ny blogg idag.

Vyer, tankar och berättelser ibland präglade av de långa perioderna utomlands och andra gånger återskrivna genom den svenska ådra, som tunnt rinner fram, och som aldrig riktigt stängts av.

Välkommen att se min vardag, så som jag ser den. Blott min. - Patentet är erhållet.

För att komma till min tidigare blogg klicka här.